Kapitel 1
Tumörens väg genom laboratoriet
När ett vävnadsprov kommer in till patologiavdelningen handläggs det på ett standardiserat sätt med mål att göra diagnostiken så säker och exakt som möjligt och att försöka möjliggöra att alla nödvändiga analyser kan utföras även i de fall där materialtillgången är begränsad. Här beskrivs hur vävnadsprover som biopsier och operationspreparat handläggs i det patologiska laboratoriet.
- Mottagning och registrering
Vid ankomsten registreras provet i det så kallade LIM-systemet (Laboratory Information Management) med relevant patientinformation och provtyp. Detta säkerställer spårbarhet genom hela processen. Redan här spelar remissinformationen en stor roll då olika typer av prover handläggs på olika sätt
(en hudbiopsi kommer behandlas på annat sätt än ett kolonresektat). - Initialt omhändertagande och fixering För att bevara vävnadsstrukturen och hindra nedbrytning behöver vävnadsproverna genomgå en fixeringsprocess. Mindre biopsier inkommer oftast i formalin. Operationspreparat inkommer istället vanligen färska då detta möjliggör makroskopisk undersökning av vävnaden och tillvaratagande av färskt material till biobank i fall med tillräcklig och tydlig tumör. Även operationspreparaten läggs därefter i formalin. Denna fixering är avgörande för att bevara cellernas morfologi och förbereda vävnaden för efterföljande snittning. Baksidan med formalinfixering är att det är mycket skadligt för DNA och snabbt leder till fragmentering av DNA-strängarna samt skapar mutationsartefakter.
- Paraffininbäddning, snittning och H&E-färgning Efter fixeringen görs en makroskopisk kontroll av vävnadsproverna. För biopsier anges hur mycket material som inkommit medan operationspreparaten behöver skäras ut för att skapa representativa bitar från tumören och omkringliggande vävnad. Därefter läggs materialet ner i formar som möjliggör inbäddning i paraffin. Från parafinklossarna kan man sedan göra tunna snitt, vanligtvis 3–5 mikrometer tjocka, med hjälp av en mikrotom. De snittade vävnadssektionerna placeras på objektglas och genomgår därefter standardfärgning, oftast med hematoxylin- och eosin (H&E). H&E-färgningen gör det möjligt att bedöma vävnadens arkitektur och cellmorfologi, vilket är grundläggande för den initiala diagnostiska bedömningen.
- Histologisk bedömning av patolog Nu tar arbetet vid för patologen som tittar på HE-snittet och gör en första bedömning. Ibland är diagnosen tydlig redan efter HE-färgningen. Vävnaden kanske var helt normal eller så berodde förändringen på inflammation, läkningsprocess eller något ofarligt. I de fall där man hittar cancer eller något som indikerar en precancerös växt behöver man dock ofta gå vidare med ytterligare analyser.
- Immunhistokemiska färgningar (IH) och molekylära
analyser Beroende på den initiala bedömningen och kliniska frågeställningar kan immunhistokemiska färgningar utföras. IH-tekniken möjliggör identifiering och visualisering av specifika proteiner i cellerna, vilket ofta är avgörande för att fastställa tumörtyp, ursprung eller prognostiska faktorer. Exempelvis kan markörer som Ki-67, p53, ER/PR eller HER2 användas beroende på den misstänkta patologin.
För att komplettera den histologiska bedömningen kan molekylära analyser genomföras på selekterade fall. Läs mer om detta i kommande delar. - Analyssvar
Inom Klinisk Patologi är målsättningen alltid att arbeta patientsäkert och effektivt. Detta innebär till exempel att varje steg i processen ska vara spårbart och att alla metoder som genomförs ska vara väl dokumenterade. Det är dessa delar som tillsammans med ytterligare kvalitetsarbete ligger till grund för ackreditering.
I vissa fall är det lätt att ställa diagnos. Man kanske kan avskriva misstanken om cancer och ge ett snabbt svar. I andra fall är processen komplex och kräver tillägg av flera olika analysmodaliteter inklusive speciella IH-färgningar och mer storskaliga molekylära analyser. Detta innebär att det kan ta tid till dess att ett slutgiltigt svar gått ut till inremitterande kliniker, men det ska då vara ett svar som är korrekt och utförligt nog att basera den kommande handläggningen utifrån. I många fall där biopsin har visat cancerväxt blir resultatet en operation där tumören opereras ut och skickas till patologiavdelningen och då kan ge ytterligare information om växtsätt och specifik organinvasion. I de fall där materialet inte räckte till för alla analyser utifrån biopsin får man om patienten opereras också en ny chans på resektionsmaterialet där vävnadsmängden oftast inte är en lika stor utmaning.
Författare: Viktor Ljungström, MD PhD, oktober 2025. Läs mer om författaren »
SWE-NP-0625-80002